i feel it, but no one belives me

Skulle ju egentligen gå till skolan idag, men så fort jag vaknade och försökte sätta ner foten på golvet så insåg att det skulle bli omöjligt. Mamma ska kontakta vårdcentralendag idag, ifall det skulle vara mer än en stukning. Ska försöka dumpa kryckora i helgen och stödja mig på foten, men jag ser redan nu att det är omöjligt att på måndag åka bort med klassen och gå några mil. Inte en chans... Någon som är förvånad att detta händer just mig? -näe. Jag verkligen hatar mig själv. Mamma ska ringa Katarina och prata med hon idag.. Hela sommarn har jag ju längtat efter att göra något med klassen, och såklart så ska ju något hända..